En ballad om franske kungens spelmän (D, G)
Text: Frans G. Bengtsson, tidigt 1900-tal
Musik: Gunnar Turesson, mitten av 1900-talet
Vi har kommit från Burgund och från Guienne,
Från Brabant och från det gröna Normandie
Vi har aldrig sett de länderna igen,
Sen vi trummade för kungens kompani
Högt där Alpen lyfte kammen klang det: – ”Kom!
Med kung Karl och Oriflammen, emot Rom!”
Och den blåa luften bar våra vimplar och standar,
Tills av liljorna Toscana stod i blom
Å de, skörderskor vi sett bland lin och korn
Stå förundrade med famnen full av ax,
När basunerna vi lyft mot mur och torn,
”Män av Florens! Kungen kommer, öppna strax!”
Å, donsellorna på torgen, deras blod
Svann ej bort från kind av sorgen för vårt mod!
När det svors, att söderåt, skulle icke längs vår stråt
Någon jungfrudom bli kvar, om Gud var god!
(staccato första raden)
Trumma på och blåsa klart och hålla takt
Är vår lott ännu, fast buk och kinder svällt
Vi ge än signal till sadling och givakt,
Fast de herrar dött, vi fordom följt i fält
Mellan äreportar, lansar eller bloss,
Där man stiftar fred och dansar eller slåss!
Gå vi än som fordom med, med baretten käckt på sned,
Och begravningsinstrumenten i vår tross!
Ghibellin och Geld och påve och spanjor,
Ha vi följt, till deras härlighet försvann
Mången furste ha vi tjänat, tills han for,
I en svart kaross med flordraperat spann
Ny mundering får oss smycka år från år,
Utav fallna herrars lycka återstår!
Nött livré från någon fest –
Svart hos Sforza, grönt hos Este,
Och hos Borgia rött som påvedotterns hår!
(Återhållsamt i början)
Finns en kvinna kvar, som minns oss i Guienne?
Blåser våren åter grön i Normandie?
Vi ha aldrig sett de länderna igen,
Vi gå nu mot Rom med Frundsbergs kompani!
Mellan Oriflamme och sabeln är vår gång
Med d´Orange och konnetabeln av Bourbon!
Vad längs marschens väg var värt,
Ge en vink och hålla kärt,
Har vi transubstansierat till en sång!
(Sista versen, som den sjungs av Calmarfänikan)
Finns en kvinna kvar, som minns oss i Guienne?
Blåser våren åter grön i Normandie?
Vi ha aldrig sett de länderna igen,
Sen vi gick mot Rom med Frunsbergs kompani!
Nu marscherar vi i takt för Kalmar slott,
Där Kung Gösta vår trohet har fått!
Nog har vi bataljer kvar, men med flygande standar,
Är vår fänika en plats där det är gott!