Nya och gamla medlemmar i Proknekt stöter ofta på en rad ord som inte är så självklara eller självförklarande. För att underlätta för alla har vi därför satt ihop en ordlista där mer eller mindre svåra ord förklaras.
Barett: En typ av platt hatt som användes av både kvinnor och män. Den var ofta rund och hade en stor variation av storleken på brättet. Baretten kunde vara mer sparsmakad eller rikt dekorerad med fjädrar och annat. Denna typ av hatt var oerhört populär under första halvan av 1500-talet även om den var långt från den enda som användes.
Bergsknekt: Landsknektar som hyrdes in för att vakta svenska straffångar som arbetade i gruvorna. De arbetade vanligtvis inte själva nere i gruvorna, men kunde dömas till att göra det om de begick brott.
Biskobsmantel: En rustningsdel (oftast i ringbrynja) som skyddade axlarna och övre delen av bröstet och ryggen.
Biskobskrage: En plåtrustningsdel som bars för att skydda halsen.
Blygdkapsel: Eng. Codpiece – En tyglapp som satt i skrevet på ett par renässansbyxor. Byxbenen var inte ihopsydda fram och blygdkapseln täckte mellanrummet som annars skulle ha visat brokorna. Eftersom byxorna var ihopknutna med jackan så var det praktiskt att kunna knäppa loss blygdkapseln för att kunna urinera utan att behöva ta av jackan. Blygdkapseln kunde vara stoppad och utsmyckad.
Brokor: Underbyxor i linne som fungerade som boxershorts. Användes av män. Kvinnor använde inte någon motsvarighet till trosor utan hade endast använde särken som understa lager.
Bundlen: En populär typ av sjal som virades runt en wulsthaube och sedan runt hakan.
Bumla: Ett påhittat svenskt ord för de kvinnor som följde med hären. Ordet är en försvenskning av det tyska ordet Schlachtenbummlerin som är sammansatt av Schlacht (strid/slag) och Bummeln (strosa/ströva). Översättningen blir ungefär hon som strosar fram i striden och syftar på att kvinnorna ofta hade många uppgifter på slagfältet även om de sällan var med och stred. Motsvarar det påhittade amerikanska ordet Kampfrau och det tyska ordet Trossfrau (kvinna i trossen).
Coif: En liten hätta, ofta i linne, eventuellt med snören så att den kan knytas under hakan. De användes från början som ett skyddsplagg under en ringbrynjehuva men senare också som ensamt plagg av både män och kvinnor. På landsknektar syns de ofta slitsade.
Fuchon: Ita. Foucone – Upphöjd eldstad som ger en mycket bekväm arbetshöjd för de som lagar mat, jämfört med att ha en eld direkt på marken.
Fänika: Ty. Fähnlein – En fänika var en avdelning fotfolk som följde en fana. De överskred sällan 500 man. En fänika bestod av ett antal rotar på ca 20 personer och ett antal fänikor kunde förenas till ett regemente. I Sverige var fänikor under 1500-talet ofta knutna till landskap.
Doublet (Eng): Sv. Tröja – Ett tight mansplagg som till utseende liknade en modern tunn jacka men fyllde samma funktion som en tröja eller kofta idag. Under 1400-talet hade den en midjesöm och ett litet skört som slutade vid höften, men under 1500-talet försvann skörtet. Tröjan hade små hål där hosorna knöts fast för att hållas uppe. Utomhus bars den vanligen under en kappa, mantel eller annat ytterplagg.
Gefrens: En dekorativ rad med fransar som bars i nacken av kvinnor. Den bars med eller utan huvudduk och fanns i många olika färger. Populär i Tyskland under sent 1400-tal, men hos bondeståndet levde den kvar under 1500-talets första årtionden.
Gollar (Ty.): Eng. Partlet. Sv. Halskläde – Ett litet plagg som täckte kvinnors axlar och övre delen av bröstet och ryggen. Plagget kunde vara i linne och bäras under en urringad klänning för anständighet och värme, eller i ull eller siden som ett värmande ytterplagg. Som ytterplagg hade de antingen en rund nederkant, eller en mer fyrkantig form och knöts eller nålades då i sidan under armarna.
Hakebössa: Ett av de tidigaste handeldsvapen som hittats. De äldsta modellerna var klumpiga och var i princip en mindre kanon som gick att hålla i famnen. Hakebössan började användas i väpnade konflikter under 1400-talet och användes i Sverige 1471 under slaget vid Brunkeberg.
Hillebard: Ett hugg- och stötvapen med ett 1,5-2,5 meter långt skaft. På skaftet satt en klinga med en spjutspets upptill en hake baktill.
HK: En förkortning för uttrycket historiskt korrekt. HK är en strävan att det återskapade är så nära ursprunget som möjligt i snitt, materialval, teknik etc.
Hosor: Eng. Hose – Syftar både på det vi idag skulle kalla för strumpor och det vi skulle kalla byxor. För kvinnor hade hosorna fot, var ungefär knälånga och fästes med ett band under knät. För männen var hosorna under medeltiden liknande, men gick hela vägen upp på låret och fästes istället i ett bälte i midjan och fungerade därför som tvådelade byxor. I slutet av 1400-talet blev det mode att sy ihop hosorna baktill och i grenen och sätta en blygdkapsel fram, där ett par moderna byxor har sin gylf. Under 1500-talet försvann ofta foten på hosorna och de blev tillslut knälånga. Separata strumpor började istället används för att värma fötterna och smalbenen.
Huvudduk: Eng. Veil. Ty. Schleier, Steuchlein – En vuxen kvinna bar vanligen någon typ av sjal runt sitt huvud. De varierade mycket i utseende och kunde viras över en wulsthaube, viras runt huvud och hals, runt huvudet och hakan etc.
Kampfrau: se Bumla
Katzbalger: Ett kortsvärd med en karaktäristisk S- eller åtta-formad parerstång. Den hade ofta en avrundad spets, var ungefär 80 cm lång och vägde 1-2 kg. Ett Katzbalger användes ofta av bågskyttar, armborstskyttar och pikmän som sista utväg om fienden skulle komma för nära för att pikar och projektiler skulle vara effektiva. Katzbalgern var populär hos landsknektar.
Landsknekt: Ty: Landsknecht – Legosoldater som kämpade till fots under senare delen av 1400-talet och fram till slutet av 1500-talet. Användes som inhyrda soldater i större delen av Europa, som ett sätt för adeln att frigöra sig från rusttjänst. De var vanligen från Tyskland och gjorde sig kända för sin stridsduglighet och sina extravaganta kläder. I Sverige kom landsknektar att användas i gruvorna, se Bergsknekt.
Luntlås: Luntlåset är en av de tidigaste mekanismerna för att avfyra ett eldvapen, oftast någon typ av musköt. De tros ha uppfunnits runt mitten av 1400-talet.
Ledergoller, Lederwams (Ty): Sv. Läderväst – En väst i läder som ofta ses på bilder av landsknektar. Den är vanligtvis slitsad och bärs över andra kläder.
Majgreve: När sommaren skulle firas in och föras hem igen så utsågs en majgreve eller majgrevinna. Hen skulle ansvara för festligheterna och smyckades med en lövkrans. En strid mellan majgreven eller majgrevinnan och kung Vinter kunde spelas upp och majandet kombinerades också ibland med papegojskytte, där deltagarna försökte träffa en bild av en papegoja på en hög pinne. Firandet kom till Sverige under 1400- och 1500-talen med inflyttade tyskar. Varje vår firar Proknekt en Majgrevefest.
Medeltidsveckan, MTV: Varje år vecka 32 arrangeras Medeltidsveckan på Gotland. Den pågår under åtta dagar och är Sveriges största historiska festival med marknad, uppträdanden, föreläsningar etc. Proknekt hjälper till att arrangera delar av festivalen.
Messer (Ty): Det tyska ordet messer betyder kniv men används ibland i lite bredare bemärkelse. Landsknektarna använde en typ av svärd som kallades för Kriegsmesser (krigskniv). Bönder och civila använde ett lite kortare svärd som kallades för Bauernwehr (bondeförsvar) eller Großes Messer (stor kniv).
Oxmulor: En lågsko som var populär under 1500-talet. Den var bred framtill vid tårna, hade en stor öppning öppning över fotryggen (eventuellt med en läderrem och spänne) och höger och vänster sko var likadana (sydda på samma läst). I formen påminde de om en oxmule eller en ankfot. Oxmulor var vanliga bland adeln och i hären och var ibland slitsade.
Pluderhosor: Ett par vida byxor, som slutar vid knät där de dras åt. De var vanligen gjorda i dubbelt tyg så att det övre kunde slitsas eller läggas i remsor och visa det undre tyget.
Reisläufer: – Schweiziska legosoldater från mitten av 1400-talet till slutet av 1500-talet. De var förebilder till hur landsknektarna organiserade sig och de verkade samtidigt som dem.
Schaube: En vid A-formad mansrock som bars öppen.
Slits: Eng. Slash – Under renässansen var det populärt att kläder slitsades för att visa ett underliggande andra tyglager. Plagg kunde ha många små korta snitt, några få större eller en kombination av dem. Slitsade kläder var förbjudet i bondeståndet men tillåtet i arméerna där det blev väldigt populärt. Även skor kunde slitsas.
Smock: En broderiteknik där tyg veckas och samlas ihop. På den veckade ytan går det att brodera med olika tekniker och mönster. Smock är ofta stretchigt och var därför populärt till manschetter och halslinningar, men användes också i rent dekorativa syften. På engelska syftar smock antingen på broderitekniken eller på en särk.
Snörnäbb: Eng. Aglet – En hård spets som sätts på knytsnören eller band, för att de ska gå lätt att trä genom snörhål. Kunde vara i trä, ben eller metall.
Ströning: Dekorationsdetaljer i metall som fästs på bälten, väskor, hattar m.m. Kallas ibland informellt för strössel.
Särk: Ty. Hemd. Eng. Shift – Det plagg som bars närmast kroppen under kvinnors klänningar. Syddes vanligen i linne och av raka stycken med kilar.
Tross: Bestod av de människor och saker som följde med hären utan att vara landsknektar eller vapen. I Europa var det under medeltiden vanligt att arméer hade en stor närvaro av kvinnor och andra icke-stridande i fält. Kvinnorna var hustrur eller flickvänner till befäl och soldater, prostituerade eller kvinnor som livnärde sig på att tvätta, sy, laga mat eller som sålde andra hushållsnära tjänster. Armén erbjöd inte någon gemensam bespisning, utrustning, sjukvård eller transport av personliga saker så det var viktigt för den enskilde soldaten att ha med sig någon som kunde hjälpa till med det. Kvinnorna kallades ofta för mulåsnor eftersom de fick bära både sina egna och männens saker medan männen bar vapnen. De här kvinnorna var helt nödvändiga för arméns överlevnad och sågs som en självklar del av det militära livet. Till trossen hörde också barn, manliga hantverkare, springpojkar och många fler. Det var inte ovanligt att trossen bestod av dubbelt så många människor som knektarna. I trossen ingick också hästar, tält, vagnar, redskap för matlagning etc.
Trossfrau: Kvinna i hären, se Tross.
Träsnitt: Ett träsnitt är en grafisk bild där motivet ristats in på den plana sidan av ett träblock som doppas i färg för att kunna trycka och reproducera bilder i stora upplagor. Samexisterade med kopparsnitt som fungerade på samma sätt.
Vinterslits: Ett Proknektevenemang i slutet av året. Föreningsmedlemmarna åker vanligtvis till Riga eller Tallinn för att marschera och äta på medetidsrestaurang. Där slitsas årets kampanjebanér upp och alla närvarande får en remsa.
Växtfärg: Innan 1800-talet färgades alla tyger och garn med färgämnen från växt- eller djurvärlden. De flesta färger går att få fram med dessa färgämnen men nyanserna blir inte riktigt lika klara som på syntetiskt färgade tyger. Olika färger varierade i svårighetsgrad och priset på kunde variera kraftigt. Växtfärgat tyg bleks snabbare än var ett syntetiskt färgat tyg gör.
Waffenrock: En kappa som ursprungligen bars utanpå rustningen. Den var tight kring bålen, hade en rikt veckad kjol och var ofta slitsad.
Wulsthaube: En liten hätta som kvinnor använde för att kunna få den moderiktiga champinjonformen på huvudet. Hättan användes tillsammans med en wulst som kunde bestå av tyg, rotting, vadd eller annat och vad det som gav själva formen. Wulsten fästes i wulsthauben och över det bars någon form av sjal, dok eller hätta.
Överflödsförordning: En uppsättning regler som beskrev vad människor fick ha på sig baserat på vilket socialt skikt de tillhörde. Människorna i hären kom vanligtvis från bondeståndet men soldater var undantagna från flera av böndernas regler och hade därför större frihet i hur de fick klä sig.